Kul att bli kallad profil…

För drygt en vecka sedan ringde Nynäshamnsposten som är lokaltidningen från min hemstad Nynäshamn. Fick frågan om de fick göra en artikel om mig för ryktet hade nått dom om att jag skulle göra en satsning mot Paralympics. Visst, sa jag och så pratade vi i ca 20 minuter och här nedan ser ni resultatet:

 Johan från Nynäshamn ska tävla mot världseliten – efter skadan som förändrade livet: “Nu jävlar ska jag visa er” 

För över 20 år sen inträffade en skada som förändrade Johan Holsts vardag. Nu har Nynäshamnsprofilen gått vidare och påbörjat en imponerande resa mot världstoppen i paraskidåkning. Där har han ett tydligt mål: Paralympics 2022. 

Foto: Marcus Ronnemar 

Om drygt två år är det dags för Paralympics i Peking. Där, i parasportens motsvarighet till de olympiska spelen, siktar en Nynäshamnsprofil på att delta. Det handlar om Johan Holst, som bor i Borås men tidigare hade Nynäshamn som hemstad. Hans dröm är att delta i Paralympics 2022, i grenarna slalom och storslalom. 

Men vägen dit har varit kantad av hinder och utmaningar. Och allt började för över 20 år sen. 

– Jag fick en kraftig smäll i slutet av 90-talet när jag spelade i en korpmatch i fotboll. Där rensade jag bort bollen, men direkt efter sparkade jag ihop med en kille, vrist mot vrist. Efter det hade jag 15 år av en jävla smärta i foten och åt 25 morfintabletter om dagen, säger Holst. 

– Efter de 15 åren tog jag beslutet att det inte var värt att leva på det sättet, för man var helt avslagen på känslor och allt sånt. Då valde jag att amputera foten och göra något bra av mitt liv. Efter det har jag slutat med varenda tablett. Det är helt fantastiskt. 

Därefter förbättrades Johans liv. 

– Innan amputationen kunde jag knappt gå och gjorde ingenting. Men efteråt kunde jag börja träna på riktigt. Det var målet med amputationen, att jag skulle kunna springa och röra på mig. Nu håller jag på med allt möjligt, till exempel innebandy, padeltennis, löpning, cykling och skidåkning. 

En olycka på fotbollsplanen ledde till stor smärta under en lång tid för Johan Holst. Foto: Marcus Ronnemar 

Hur kom du in på att satsa mot Paralympics 2022? 

– Det började med att jag var iväg på en funktionsmässa, då jag bland annat spelar på handigolftouren. Då kom en kille i rullstol till mig och frågade om jag bara spelade golf eller om jag även gjorde något annat. Sen snackade vi lite och då sa jag att jag 

även åker skidor och så visade jag lite filmer där jag åkte. Då sa han: “Vad bra! Nu ser jag att du kan åka. Jag sitter nämligen med i vinterparalympiska styrelsen och nu kommer jag kontakta förbundskaptenen för det alpina landslaget. Jag vill att ni pratar och sätter ihop en plan. 

– På den vägen är det. Nu har jag kontakt med landslaget och framåt hösten kommer jag att börja träna ihop med dem. Innan det tränar jag individuellt och ser till att allt fungerar, till exempel att protesen är rätt och att jag har rätt utrustning. Därför blir det en extremt lång försäsong för mig just nu, med både fysisk och psykisk träning. Jag gör allt för att vara beredd på vad som komma skall. 

För att förbereda sig inför året har Johan tränat för fullt. 

– Det blir en hel del resor just nu. I år har jag redan varit och tränat i Norge, Schweiz och Sierra Nevada i Spanien. Då har året bara kommit till slutet av februari, haha. Och snart ska jag upp till Åre och Sälen och känna av hur allting sitter. Det ska bli väldigt kul. 

Johan Holst vill bevisa att det går att åka skidor med en protes. Foto: Marcus Ronnemar 

Vad är ditt mål inför Paralympics 2022? 

– Mitt stora mål är att ta mig dit. Uttagningarna till är inte förrän typ samma år, runt 2022. Då bestämmer de vilka som ska åka med. 

– Men tanken i år är att träna skidåkning och min snövana. Sen siktar jag på att vara med i några världscuptävlingar nästa år, så att jag kan se hur jag ligger till jämfört med de andra. Och efter det kommer jag att träna ännu mer. 

Varför vill du ställa upp i Paralympics? 

– Jag har gjort väldigt mycket med mina proteser innan. Jag har sprungit, kört triathlon och klättrat i berg. Men jag har inte gjort något “på riktigt,” som jag vill kalla det. Där har jag inte satsat ordentligt. Men skidåkning har legat mig varmt om hjärtat ända sen barnsben och nu när jag har fått den här chansen vill jag satsa rejält och komma med till Paralympics. 

– Jag vill bevisa för mig själv och många andra att det går att åka skidor med en protes. Det är inte många som gör det. Nästan alla åker med ett ben i så fall, för det blir stora belastningar med en protes. 

Paralympics 2022 är Johan Holsts stora mål. Foto: Marcus Ronnemar 

Vill du vara en förebild för andra? 

– Absolut. Jag är väldigt aktiv på sociala medier och har en blogg om min resa. Där har jag redan blivit en förebild för vissa, och så vill jag ha det. Jag vill inspirera andra, och det gäller inte bara folk som har råkat illa ut, utan allmänt. Mitt mål är att få folk att röra på sig, för då mår man bra. Det här med att man inte har tid, det är oftast bara en dålig ursäkt. Det räcker med att man tränar en kvart om dagen så mår man bättre. 

– Det är likadant när jag är ute och löptränar. Ibland springer jag om folk och då säger de: “Äh, nu får vi steppa upp! Han springer ifrån oss med ett ben.” Och så börjar de jogga igen. Det är riktigt roligt. 

Samtidigt finns det även en baksida, berättar Johan. 

– Många tror att man får allting gratis. Ja, det finns några företag som sponsrar mig och jag har kanske lättare att få sponsring eftersom jag syns mer. Men jag har ju också kämpat hårt för att komma till den här nivån. Det är som vilken idrottare som helst, man får inget gratis förrän man når en viss nivå. Och då gäller det att man håller sig kvar där, för alla kräver resultat. 

– Jag kämpar mot nättroll dagligen, med min blogg bland annat. Jag får massor med hatmail. De skriver: “Men du får ju allt gratis. Varför tror du att du är bättre än alla andra?” 

Hur hanterar du det? 

– Man får försöka stänga av. Så fort jag kommenterar eller svarar så har de vunnit. Det är det de vill. Istället får man ta åt sig av de som skriver bra saker och slå bort de taskiga kommentarerna. 

– Men det här kan också ge mig extra energi. Ibland brinner det till och då tänker jag: “Nu jävlar ska jag visa er.” 

Nynäshamnsprofilen vill inspirera andra. Foto: Marcus Ronnemar 

Nu har det gått över 20 år sen smällen på fotbollsplanen, som senare ledde till att Johan valde att amputera sin fot. Trots att många år har passerat sen dess så tänker han fortfarande på skadan. 

– De tankarna kommer några gånger i veckan, till exempel när jag ska in i duschen. “Fan, jag har bara en fot. Hur blev det så här?” Även om jag vet hur det gick till, haha. 

Samtidigt ser han positivt på det som hände efter smällen, framför allt att han tog beslutet att amputera foten. 

– Jag är väldigt glad och tacksam att jag kan röra på mig, springa och åka skidor. Jag vill inte leva det liv jag gjorde innan, med alla tabletter. 

– Sen är det klart att man få bakslag många gånger när man tränar. Man är extra skör. Det tar hårt både fysiskt och psykiskt. Men då brukar mina nära och kära säga: “Johan, sätt dig ner och vila lite. Och så tänker du tillbaka på hur långt du har kommit under de här åren.” 

Källa: Nynäshamnsposten 2020-06-03