Det började bra iaf….

Helgen har varit fantastik på många sätt med både familjetid, golf och avslutningsvis lite tid på min MTB. Och det sistnämnda var sjukt roligt att komma igång med igen, det är ju ett tag sedan jag sat på cykeln (vilket kändes i benen kan man säga). Vädret var helt underbart och jag körde på ordentligt (lite tuffare än vad jag brukar om jag ska vara ärlig) och det kanske jag inte skulle ha gjort. För ca 10 min efter bilden ovan togs så vurpade jag ganska ordentligt, det var faktiskt så att när jag studsade ner för en backe med mycket rötter och stenar så blev något galet och jag tappade kontrollen och flög kan man säga. Jag åt ett håll, cykeln åt ett annat, och till råga på allt så lossnade protesen och flög åt ett eget håll.
Som tur var slog jag mig inte så illa utan satte mig upp nästan direkt för att se över hur allt var. Just då kom en löpare fång ingenstans och frågade om jag var ok. Lustiga var att jag skrattade lite och fick fram: -Du råkade möjligtvis inte ha tagit kort på när jag ramlade?
Jag fick en konstig blick tillbaka men han skrattade med mig och sa: – haha nej jag springer ju så jag har ingen telefon framme, men jag förstår hur du menar! Vill du att jag ska hämta din protes?
Ja det kan nog vara bra svarade jag och vi skrattade vidare åt situationen.
Löparen förklarade att han tyckte att min vurpa så annorlunda ut för han såg mig ramla, cykeln for…och en fot flög iväg? Men när han kom närmare så förstod han vad som hade hänt. Jag tackar verkligen dig som hjälpe mig så jag slapp krypa runt i skogen och leta efter min protes!

Idag när jag skulle cykla till jobbet så kändes det i kroppen ska jag säga, man är lite mör efter turen (och kanske vurpan om jag ska vara ärlig), tur jag har ett sittande jobb haha…

Må väl mina vänner för nu är det måndag och vi har en underbar vecka att se fram emot!