viken lycka att kunna göra det….

Det kanske inte är så speciellt för många men för mig är detta stort. Jag är ju i Spanien och vilar upp mig lite om man säger så, och idag har jag gjort något som jag inte har gjort sedan amputationen för ca 4,5 år sedan. Efter 1,5 dag här så började jag och Mia att fundera på hur jag lättast skulle ta mig i och ur vattnet vid stranden om jag skulle vilja bada. Det är ju grunt ganska långt och jag kommer att få problem om jag skall hoppa på ett ben hela vägen. Så vi slog våra kloka huvuden ihop, vi snodde lite delar från min löparprotes som jag har med mig och började modifiera min vardagsprotes och tadaaaaa…

Så nu har jag kunnat bada med min protes, och vilken känsla det var att kunna bara när jag vill utan att vara beroende av någon annan. Visst var det en och en annan som kollade på mig när jag gick i och ur vattnet men när jag kollade runt omkring mig så fick jag mestadels leenden och många tummar upp.
Visst tog det en stund innan protesen och min liner blev torr igen så jag kunde använda protesen som vanligt igen men det är det värt… Får se hur det går med morgondagens löpning bara nu när löparprotesen är i delar.. (det löser sig nog)

Jag måste erkänna att även fast jag har det fruktansvärt bra här så saknar jag golfen. Det är något speciellt att få utöva denna sport, speciellt när man får meddelanden av Marcus samt Krister på hur gott de har det på golfbanan. MEN jag kommer ju hem snart och då får jag golfa igen 😉

Försökte få till en sån där “fötter mot vatten”-bild, men det gick ju sådär när jag insåg att det blir ju bara EN fot med på bilden 🙂

Sist men inte minst så måste jag passa på att gratulera min underbara vän Terese Österaas som fyller år idag… så GRATTIS på födelsedagen!