Ta beslutet och välj väg!

Vad är det för känslor i oss som råder egentligen – när hjärtat säger en sak och hjärnan en annan? Och vilken av dessa ”röster” skall man lyssna till? Det är inte alltid så lätt att veta. I denna stressade tid, där vi lever i ekonomiska kriser, arbetslöshet, psykisk stress, dåliga familjeförhållanden – och vi känner stor press på oss själva och vi inser att vi borde göra någonting åt vår situation men vet inte exakt VAD, då har vi inget svar på vad som egentligen är ”rätt eller fel”.

Låt mig ta ett exempel:
Någon kanske undrar, Ska jag flytta, bryta upp från mitt trasiga förhållande, eller leva kvar i det? Jag vet ju vad jag har, men inte vad jag får. Och vad händer om jag bryter upp? Kommer jag alltid att få leva ensam i fortsättningen? Gör jag rätt om jag går? Och den jag i hemlighet så hett åtrår och beundrar – vågar jag visa honom/henne vad jag känner? Tänk om jag förlorar min heder! Tänk om jag blir förödmjukad!

Handen på hjärtat – vad är det värsta som skulle kunna hända om vi vågade följa vår längtan och göra någonting av den? Tänk på det du i stället kan förlora om du inte tar steget fullt ut! Om vi inte vågar, ja då fastnar vi i tillvaron. Vi utvecklas inte som individer. Glöm aldrig bort att de erfarenheter vi gör under vår resa genom livet ger oss många bra lärdomar, och vi utvecklas som personer och individer.

Det kommer en dag då vi blickar tillbaka på vårt liv. Ser orsak och verkan. Och där vi tvekade – vad hade vi kunna vunnit i stället? Det får vi aldrig veta, och det ångrar vi djupt – men då är det redan försent att göra någonting åt det…

För att få respekt för dig själv och få den från andra måste du kunna känna att du att ärlig i det du säger och gör. När du säger ja fast du egentligen menar nej ljuger du ju både för dig själv och för den du säger det till. När någon annan säger ja till dig så vet du nästan alltid om de menar det eller inte. Dessutom tänker du kanske att varför kan de inte bara säga som det är? Istället för att man ska behöva gissa om de verkligen menar ja, eller om de i själva verket menar nej.
Betänk då att du gör samma sak själv.

Om du är en sådan person som alltid säger ja utan hänsyn till dig själv så är det heller ingen annan som gör det. De gör sina planer kallt beräknande att du kommer att hjälpa till med vad det än må vara, ofta utan att ens ha tänkt på om du vill eller kan för “du ställer ju alltid upp”!
Om du mot all förmodan skulle säga nej när de väl kommer och ber om hjälpen så blir det problem för dem och du får skuldkänslor och ställer upp ändå, trots att du fortfarande inte vill eller kan, men för att inte orsaka problem för dina vänner. Resultatet blir att du mår dåligt och mönstret fortsätter.

Du blir behandlad som luft.
Vad jag menar med det är att vi tar för givet att det ska finnas luft att andas och vi kommer aldrig att tänka på hur mycket den betyder för oss förrän vi hamnar i någon form av andnöd. Då värderar vi den och respekterar den genast mycket mer.

Jag anser att det är sant att man får tillbaka det man ger ut och jag anser också att det är helt rätt att göra mot andra vad du önskar att andra gjorde emot dig. Börja med att byta ut“mot” med “för”. Sedan vill jag att du gör en modifikation till. När vi “gör” och “ger ut” så glömmer vi oftast den absolut viktigaste personen i våra liv, nämligen oss själva.