Nä men jag kämpar på…

Jag är tillbaka på gymmet efter 6 dagars frånvaro då kroppen inte mått 100.
Haft en “mancold” vilket jag klart och tydlig känner igen, den är under en 4 dagars period då 2 första dagarna är ont i kroppen, snuva och hög feber, för att dag 3 “bara” gå över till snuva sedan dag 4 så släpper det med sedan dag 5 är jag tillbaka som vanligt.
Just dessa dagar känns som man ska gå under och allt är bara skit, för att inte tala om när man kommer tillbaka till gymmet efter dessa dagar. Motivationen är på topp och man bara längtar efter att kunna pressa det sista ur musklerna. Trodde jag ja!
Det är fruktansvärt kämpigt att starta hela maskineriet igen och det känns som man verkligen får kämpa sig igenom sitt “set” som för bara 6 dagar sedan var ganska enkelt att ta sig igenom.

Nåja, nu ska jag inte klaga allt för mycket för morgonen har börjat bra med 55 min på gymmet sedan 60 min padeltennis.
Och sedan börja jobba kl 07:00 så JA jag ska nog känna i kroppen att jag lever.

“Problemet” är ju bara det att jag har ju ett pass kvar att göra idag och det är ju intervallpass på cykel. Ska bli intressant att se hur kroppen reagerar på det. Är ingen idé att starta på den nivån som jag var för en vecka sedan utan jag får smygstarta lite lättare idag, men pulsen ska upp till minst 95% av maxpuls under 4×4 minuter… Sa någon HEJ TISDAG, NU KÖR VI!…