Lite tankar…

Att leva genom en global pandemi är inte nödvändigtvis något jag trodde någonsin skulle hända i mitt liv; Jag tror att det gäller oss alla. Det är en konstig upplevelse och alla påverkas så olika.

Jag minns att jag hörde kort om coronaviruset i början av 2020, varifrån det härstammar och hur det ev skulle kunna sprida sig. Jag tänkte inte för mycket på det; Jag trodde att detta bara kunde vara något som svininfluensan från 2009. När Världshälsoorganisationen förklarade en global pandemi, förändrades det mentalt för mig.

Jag hade aldrig föreställt mig denna typ av situation förut; det är något jag bara hört talas om från historieböcker. Jag tror att vi varje dag fortfarande försöker linda huvudet runt allt.

Det ställde ju till det lite extra för mig då träningar, läger, tävlingar blivit inställda. Och ja så gott som hela upplägget blev som bortblåst så jag och mitt team fick lägga om strategin för att förberedelser inför ett kval till Paralympics ska kunna genomföras. Så ja man kan säga att den här situationen förvärrat livet för många.

Jag tänker mycket på hur det är så många som kämpar med psykiska problem och hur denna pandemi påverkar dem. För de människor som bor ensamma eller upplever en slags social isolering, hoppas jag att de ibland kan vara i närheten av andra och att vårt samhälle inte skulle kritisera för mycket om social distansering så länge alla är ansvariga.

Många av mina vänner är i olika städer och delar av världen, men vi är fortfarande anslutna genom att skicka SMS, publicera på Instagram och andra sociala mediesidor.

Jag är glad att vår teknik har gjort det lättare för oss genom att fortsätta att tillhandahålla någon form av social interaktion medan vi håller oss fysiskt distanserade, och att det finns så många människor som sprider positivitet så att vi alla kan påminnas om de goda saker som fortfarande händer.

Vi måste alla komma ihåg att vara positiva och njuta av de goda stunderna i våra liv, oavsett hur små, för det kan hjälpa oss att övervinna detta en dag i taget.