Jag VILL träna men får inte…

Jag har drabbats av skador i mitt liv och jag håller på att bygga upp min kropp sakta inför mina nya utmaningar.
Fast just även jag som har fått så många bakslag verkar inte lära mig riktigt. Det kommer tider då jag som till exempel i torsdags märkte att mitt knä bara svullnade upp som en ballong.
Jag gjorde ingen speciell övning men nu i efterhand så har jag tänkt efter och jag har ju koncentrerat träningen på just att mina ben ska bli starkare, och då har jag överbelastat benen och inte tänkt på att jag kan skada även det “friska” benet. Resultatet? jo, träningsförbud i en vecka för att sedan följa upp med rehab i lugn form.
Och denna gången skall jag gör adet som läkaren säger så kanske jag inte får allt för mycket bakslag.

Inom idrotten är många väldigt intresserade av hur man på bästa sätt rehabiliterar en skada. Få är tyvärr lika intresserade av hur man på bästa sätt förebygger en skada, något som är en gåta för mig. I min värld är det mycket viktigare att se till så att ingen av ens atleter skadar sig än att vara duktig på att rehabilitera dem när de väl gått sönder. Visst det gäller att vara bra på båda om man ska bli framgångsrik inom detta yrke men jag tror ni förstår hur jag resonerar. Det läggs alldeles för stort fokus på hur man på bästa och snabbast sätt får en korsbandsskadad tillbaka i matchspel jämfört hur mycket resurser som läggs på att undvika att den aktiva drabbas av en korsbandsskada från första början.

Varför vet jag inte men förmodligen är det som allt annat – ”money talks” och det är häftigare att vara en duktig kirurg som på kommer på en ny mirakelmetod för att operera alla korsbandsskadade än att lära ut tråkiga styrkeövningar i förebyggande syfte.

Att förebygga en skada (att förebygga överhuvudtaget) borde alltid vara att föredra då det sparar den aktiva från så enormt mycket onödigt lidande som en allvarlig skada ger upphov till. Är skadan väl framme och den har inte kunnat förebyggas tycker jag det är den ansvariga rehabtränare att våga stå på sig och säga att denna skada kommer ta si och så lång tid att rehabilitera. Det går dock att använda styrketräningen i förebyggande syfte för att förbättra styrka och funktion av såväl muskler som senor, ledband, skelett och ledbrosk för att få ett bättre skydd mot skador. Detta gäller fotbollsspelare, hockeyspelare, friidrottare men även vanlig gymtränande.

Innan man ger specifika råd måste man dock ta hänsyn till flera faktorer och den enskilda individens förutsättningar måste beaktas.

Vilken idrott rör det sig om? Hur ser skadeprofilen ut? Vilka belastningar utsätts idrottaren för? Vilka risker utsätts idrottaren för? Vilka fysiska krav ställer idrotten på idrottaren? Vad har idrottaren för fysiska och psykiska förutsättningar? Vilka svagheter har idrottaren? Vilken position om det rör sig om lagsport? Vilka medfödda och anatomiska förutsättningar har idrottaren? Vilken kroppskonstitution har idrottaren? Och lika är det med “vanliga” tränande människor.

Det är som ni säkert förstår en jäkla skillnad i att försöka förebygga ishockeyskador med gymskador. Gymskador sker oftast genom att utför en viss övning felaktigt och successivt nöter sönder en muskel, ett ledband eller en ledyta medan en hockeyspelare kanske gör allt 100% rätt men får en tackling rakt i sargen och då spelar de ingen roll hur många felfria marklyft han lyckats utföra i förebyggande syfte. Så tänk på det och träna rätt!.

Ha en underbar dag mina vänner!
IMG_0310