Jag är bara väldigt, väldigt, väldigt tacksam!

Jag är för närvarande inte klämd i mitten av en röra (något att tacka för där), men jag har varit där många gånger med arbete, hälsa upp och ner, smärtor, rörlighetssvårigheter, ångest, känslomässiga saker (varför måste allt hända samtidigt?), personliga förväntningar etc. Det är inget annat än vad många av er har ställts inför eller har mött och ibland kan det vara så svårt att se problemet när det känns som att det hela kraschar ner hela dig. Och när du befinner dig i mitten av all skit kan du ibland hitta något som gör dig tacksam så att du kan ändra dina tankemönster. När jag känner att något är fel (ni vet att man får en konstig känsla i kroppen men inte vet vad det riktigt är) så brukar jag göra EN sak som verkligen har fungerat och som ligger mig varm om hjärtat. Jag går till och hämtar min löparprotes, sätter mig på en stol för att förbereda mig inför en löparrunda. MEN innan så säger jag några väl valda ord till min protes (vet ej varför, för den kommer ju garanterat inte svara) och sedan beger jag mig ut på en löprunda. Den behöver inte vara lång utan den får mig att tänka på saker jag KAN göra och saker som får mig att må bra, den får mig att bryta mitt tankemönster!

Jag är bara väldigt, väldigt, väldigt tacksam att jag kan gå, springa, åka skidor, wakeboard, cykla spela golf, klättra i berg mm.
Jag kommer aldrig ta det för givet. Jag förstår perspektivet av allt. Och jag hatar hur många människor tycker att glaset är halvtomt när glaset är fyllt med fyra femtedelar. Jag är tacksam när jag har en droppe i glaset eftersom jag vet exakt vad jag ska göra med den.