Ge dig själv de bästa förutsättningarna!

Man ska inte jämföra sig själv med andra, nä precis. Men det behöver man inte göra för att ändå jämföra sig och bevisa saker. Bevisa för sig själv. Detta kanske är en ännu starkare drivkraft?

Men man behöver inte alltid överträffa sig själv, bevisa saker och spränga gränser. Man behöver inte alltid satsa 100% från både själ och kropp. Att gå ”all in” varje gång, med allt, är felprioriterade insatser.

Du behöver inte ALLTID förbättra sina resultat. Till slut så blir det jobbigt för dig själv. Prestationsångest, oro och stress för att det ska gå bättre idag än vad det gjorde förra gången. Negativ cirkel som kan sluta tråkigt. Efter ett tag så slutar man kanske helt?.. Man klarar inte av pressen man sätter på sig själv. Varför OCH VAD  är det man försöker bevisa? Att man är okrossbar och klarar allt?!

*Exempel; Du gillar att springa. Du och din kropp mår bra av att springa. Du borde njuta av att springa och göra det med syfte att må bra både psykiskt och fysiskt. Detta skulle du kunna ha som ett mål istället för att sätta upp för höga mätbara prestations-mål.

Istället för att känna efter på dagens förutsättningar och springa så fort och långt som du mår bäst av och att njuta av resan, så följer du din träningsplan till punkt och pricka.

Du plågar dig igenom de sista 2 kilometerna för att klara av att springa 1 mil idag, -för det står i din träningsplan. Sist sprang du 9 km, så nu måste du springa längre!? Planen är upplagd mot att du om 3veckor ska springa ett maraton på 2,1 mil. Du pressar dig till att springa 1 mil idag. Och ja, du klarar det!

På tisdag ska du springa 1,2 mil. Du plågar dig igenom den sträckan även om du känner av lite smärta i vaden. Du fortsätter att försöka bevisa för dig själv; att du faktiskt klarar av det här.

Du springer maratonet. Du får en bra tid och en medalj. Du klarade det! Du är nöjd! …Men hur bra mår du under ytan? Hur mycket har du försakat för detta? Har du och din kropp samarbetat eller är det du som diktatoriskt plågat ”er” igenom detta? Din kropp sände ut varningssignaler som du ignorerat. Du och din kropp, ni är ett, men borde ändå vara två om alla beslut.

Pga denna hårda träning har du fått både bristning och stressfraktur i vaden. Du har också tappat viljan och glädjen till att springa. ..Till att träna alls. Det som annars är din ”kanal” att få ut all stress, ilska, oro etc. Du kan inte träna alls tills detta läkt. Om du ens har sån tur ATT det läker… Långdistanslöpning kan du i vart fall inte syssla med. Det du älskar mest…

Slutsats: gör dina val efter vad DU mår bäst av I LÄNGDEN! Djur tänker långsiktigt, de har inget konsekvenstänkande. Är du som djuren eller är du en högre utvecklad människa? Tänk efter! ”Vad mår jag bäst av imorgon? Vad mår jag bäst av om en månad? Vad mår jag bäst av om två år? ”

Det är okej att säga nej (både till sig själv och andra) fastän man kanske vill jättemycket. Man ÄR inte sina prestationer. Du är inte sämre som person om du inte hänger med de andra och tränar efter jobbet. Du är inte sämre som person om du inte städar hela huset noggrant en gång i veckan eller tackar nej till det där kalaset.
DSC_0056