En av de stora är saknad…

Hawking blev 76 år gammal. Bild: TT

Här om dagen försvann en av våra stora matematiker, jag har alltid fascinerats av Steve Hawking och kommer alltid att göra det. Hawking började sin karriär som studerade matematik vid Oxford University. Han flyttade sedan till Cambridge University för att driva kosmologi (det enda ämnet, hävdade han, som kunde hålla sitt intresse). 1963, då Hawking var 21, diagnostiserades han med neuronsjukdomen ALS. Hans läkare berättade ursprungligen att han hade två år att leva. Hans död i veckan innebär att han överskred denna initiala prognos med mer än ett halvt sekel.

“Även om det fanns ett moln som hängde över min framtid, fann jag till min förvåning att jag njöt av livet i nuet mer än tidigare”, sa Hawking av sin diagnos. Från 1960-talet sade han att hans mål i akademiker var enkelt: “Det är en fullständig förståelse för universum, varför det är som det är och varför det existerar alls”.

Även om det är den offentliga bilden av Hawking – som sitter i en motoriserad rullstol, kommunicerar genom en syntetiserad röst medan hans sinne strök över universum – som fångade fantasin, kommer hans nära vänner ihåg en mer mänsklig sida.

“För miljontals år levde mänskligheten precis som djuren. Därefter hände något som släppte kraften i vår fantasi. Vi lärde oss att prata och vi lärde oss att lyssna. Tal har möjliggjort kommunikation av idéer, så att människor kan arbeta tillsammans för att bygga det omöjliga. Människans största framgångar har skett genom att prata, och dess största misslyckanden genom att inte prata. Det behöver inte vara så här. Våra största förhoppningar kan bli verklighet i framtiden. Med tekniken till vårt förfogande är möjligheterna obegränsade. Allt vi behöver göra är att vi fortsätter att prata. ”

En som många bara såg som ytterligare en man i rullstol, men allt fler såg han som den fina människa han var!

R.I.P.
Steve Hawking 19420108 – 20180314