Det här var kallt vill jag lova….

Jag har ju längtat så mycket efter att få cykla igen, för med tanke på att den senaste veckan bara har handlat om flytt och att få ordning på huset så har tyvärr träningen uteblivit. Men idag när jag vaknade så var jag sjukt taggad på att byta om och bege mig ut i skogen med min MTB.
Det enda som fick mig att rygga tillbaka var stunden när jag kollade på termometern, -10 grader…. VA?
Blicken drogs mot fönstret och jag såg hur kallt det var ute men något inom mig fick tankarna mot cyklingen ändå.
Äh jag har ju dubbdäck så hur svår kan detta vara tänkte jag, så jag bytte om och begav mig ut i kylan.
 

När jag väl var ute så kände jag hur kylan piskade mot kinderna och händerna började sakta men säkert domna bort, tankarna på att införskaffa ännu bättre cykelvantar mot kylan slog mig för varje sekund. Var riktigt glad över att ha min Camelbak så jag fick dricka utan att stanna (ända tills vattnen frös till is i slangen). Men för stunden var det bara att bita ihop. Halt var det, det skall jag inte ljuga om men för en gångs skull så ramlade jag inte. Det blev 20km i kylan sedan fick kroppen nog så det var bara att vända hemåt och hoppa in i duschen för att få upp värmen i kroppen igen. Nu undrar ni säker om jag ångrar cyklingen idag, INTE ALLS för detta var riktigt skönt att få vara ute och cykla lite.
Får se hur kroppen mår om det blir lite innebandy ikväll. Må väl mina vänner!