Det här berörde mig otroligt mycket, vilket samtal!

När jag var på väg till Varberg igår så pratade jag med en nära vän till mig i telefon, vi pratas vid ganska ofta men det blir allt mer det gamla vanliga pratet om vad man gjort under dagen, hur alla mår osv.
Men under gårdagens samtal så kom vi in på att jag hade åkt skidor och då var det nästan som en bomb släpptes från klar himmel, och nu menar jag inte till något negativt.
Personen i fråga sa med allvarlig röst om hur stolt han var över att han hade mig som vän och att jag hade tagit mig så långt i livet efter min amputation och att han såg mig som en förebild till många som har det svårt att ta beslutet att förbättra sina situationer.
Jag svarade med att jag förstår egentligen inte vad jag gör som är så himla bra, för jag gör saker som jag vill och tycker kan vara roliga att kunna göra.
Fick då som svar:
– Johan, efter amputationen kunde du ha satt dig på soffan och bara skitit i allt och sen hade det slutat tragiskt sa han, men du valde att kämpa!. Du valde att vända på hela ditt liv, beslutade att ta bort foten, med otroligt svår smärta och tablettmissbruk vände du alla dåliga tankar till något som har gjort dig till en bättre människa i sin helhet. Jag ska säga att jag är inte förvånad att du lyckas och att du gör de saker du gör, för du har en sådan vilja samt målmedvetenhet så du gör så att du ska lyckas. Jag vet inte riktigt hur, men du gör det du säger att du skall göra, och det min vän, det är en egenskap du skall ta vara på. Jag har en dotter som blev förlamad från midjan och ner för inte allt för länge sedan, hon sitter i rullstol, jag skulle önska över allt annat att du skulle vara hennes mentor och se till att hon får ännu mer glädje och lyckas ännu mer i livet, för hur man än ser på det så måste hon kämpa lite extra mot många andra!

Det är inte ofta jag blir berörd när någon säger positiva saker till och om mig, för det är tyvärr en egenskap jag måste bli bättre på men igår var det så jag blev tårögd när vi la på luren. Det han sa träffade så rakt in i hjärtat så jag var tvungen att stanna bilen i några minuter för att andas lite och tänka efter vad jag egentligen gör. Kan det vara så att man berör så mycket utan att man vet om det.
Jag gör ju som sagt bara det jag tycker är roligt och försöker se positivt på vardagen!.

Hur som helst så är det klart att jag kommer finas för dessa människor och självklart skall jag försöka pusha henne så att hon kommer igång ännu mer med saker som hon vill göra i livet men kanske inte vågar ta sig dit ännu, livet har så mycket att erbjuda oavsett om man har en fot, sitter i rullstol, ja vad som helt enkelt, se bara till att ha bra människor i din omgivning så kommer allt lösa sig!

Och om ni undrar vem det är jag skriver om då är det en av mina absolut bästa vänner Daniel Jobark och hans dotter Tyra som skadade sig i en trafikolycka, vilket ledde till en förlamning och rullstolen blev en del av hennes vardag, Tyra är bara 13 år och har hela livet framför sig!
Kämpa på nu Daniel så ses vi snart när jag kommer och hälsar på! 
received_790138511090100