Det DÄR sms:et… “Hej, XXXXX ringde… ville bara säga att farsan har dött”


Spelade golf med mina underbara vänner Marcus, Crippe & Markus idag och det gick riktigt bra de första 9 hålen och känslan var god hos alla i bollen. Efter att jag gjort birdie på 9:an (min andra på utvarvet) så kollade jag telefonen (vilket jag gör nu efter varje hål då det kan vara så att Mia har ringt och vi måste till BB)

Av min förvåning hade jag missade samtal av alla i familjen utom just Mia, fick en “märklig” känsla av att något var fel, några millisekunder senare ser jag att jag fått ett SMS av min syster där det står:

“Hej, XXXXX ringde… ville bara säga att farsan har dött”

Och där stannade tiden för en stund, en kylig känsla kom genom kroppen. Sedan svarade jag: OK….
Just efter det meddelandet så har jag haft känslan “KONSTIG”. Ja det kanske låter sjukt för han som är pappa till orden finns inte längre, och jag vet inte vad jag ska känna… INGENTING än närmast.
Relationen till min far har sedan jag var 3 år har minst sagt varit sargad, ja han är min far (mest till orden) men jag kände han inte riktigt, trots att vi levde i samma stad i 27 år.
Det gick så långt att 2002 tog jag bort hans namn (som jag hade som mellannamn) samt efternamn för jag inte ville förknippas med han. Jag kände att jag var klar, fanns han inte där när jag behövde han som mest så behöver jag han inte nu längre. Sist jag träffade han var med Mia för två år sedan och då förstod hon inte ens att det var min far som vi pratade med, kanske för att jag fick frågan: – Hur gammal är du nu?

Jag vet inte hur jag ska sörja eller om jag ens behöver det, vet vem han var men kände han inte.
Det finns alltid två sidor på ett mynt och en del personer kanske har fått se en annan sida av han, vilket jag respekterar till fullo och jag beklagar verkligen sorgen för dom (känns sjukt att skriva så här men det är sant)
Vet inte varför jag ens skriver detta men det kan vara en del av bearbetningen att bara få ur mig det här.
Är jag besviken? Nja kanske… eller jag vet inte riktigt, de finns personer som har funnits där istället och behandlat mig som hans “extra son” vilket jag uppskattat betydligt mer.

Och ja, jag har förmedlat allt det jag skrivit ovan till min “far” när han var vid liv, det sa jag när jag förklarade att han inte fanns i mitt liv längre. Nu behöver jag inte låtsas om det för nu är det så… Det kan låta känslokallt men de som känner mig väl vet SANNINGEN.

Nåväl jag ska inte ta upp de dåliga minnena bara…. Fast då blir det ju inget att skriva!

Jag kanske är extra känslig samt kylig i ämnet bara för att jag själv ska bli pappa om några dagar, och ja jag kommer varje år bli påmind om att pappan till orden gick bort samma år som jag blev pappa till mitt barn… Ja så fick du till det där med… TACK för den passningen!

Jag kommer gå på begravningen för som vuxen människa kommer jag ta farväl för min egen del och för att jag ska kunna gå vidare i livet. En del kommer säkert tycka jag är en “hycklare” men då skulle jag inte skrivit detta.
(jag vet ju inte ens om jag får någon information om när han ska begravas för jag fick ju ingen info när han gifte om sig)… men men! Livet tar och livet ger…. Ikväll ska jag vara med min familj och bara njuta av stunden!
För det är hos dom jag hör HEMMA!