Det är alltid roligt med utmaningar!

Att våga utmana mig själv är för mig ett sätt att lära känna mig själv. Oftast är vi kanske litt för lata och bekväma för att orka utmana oss själva.  Oftast utmanas vi av andra. Och sen kan de vara rätt så obehagligt att utmana sig själv. Läskigt kanske. Jobbigt. Rädslan för att vi kan misslyckas, eller göra bort oss eller för att det inte blev som vi hade tänkt eller önskat ställer ofta till det och gör att vi fortsätter traggla i samma gamla trygga spår där vi har det mjukt och skönt.

Men det kan vara sjukt roligt också, det där med att utmana sig själv. Att spränga några av sina egna, och kanske andras, gränser,  och att klara av något jag aldrig hade trott jag skulle klara. Att säga det där som jag ville ha sagt men var rädd för skulle bli mottagen på fel sätt, och sen se, höra och känna att det blev tagit emot på ett alldeles underbart sätt. Att känna något nytt, något annorlunda, något bra men också, ibland, något dåligt.

Genom att utmanas av andra och mig själv och genom att anta dessa utmaningar och försöka så gott jag bara kan att genomföra utmaningarna så utvecklas jag till en bättre jag. En starkare jag. En modigare jag. En vackrare jag. Och ibland kanske en fulare och sämre jag också. Men då har jag om inte annat kommit till en insikt och sett och lärt känna en mörkare sida av mig själv. Och för mig är det guld värd det också!