Att springa med protes, och att kunna göra allt som vanligt.

Det känns extra bra när allt bara flyter på. Som träningen tex, nu fungerar styrkepassen och löpningen som de ska. Jag vet att det kan komma bakslag när som helst men det gör det för alla, bara det inte är i form av skavsår på grund av protesen. För blir det skavsår tar det så oerhört lång tid för det att läka, brukar bli att man får vara helt utan protesen i ett par veckor. Och ni kan ju räkna ut hur frustrerande det är för mig att inte kunna vara så aktiv som jag är i min vardag.
holst_lopning
Det är en frihet att kunna göra vad jag vill, jag tycker inte att jag gör något speciellt utan jag gör bara det som många andra gör. Att kunna springa, köra MC, klättra, åka skidor är ju saker som kanske är självklart för alla men som amputerad så kan man inte räkna med att kunna göra allt har jag fått förklarat när jag opererades. Så jag har det som “uppgift” i mitt liv att kunna göra alla saker som “vanliga” människor kan, för: -hur svårt kan det vara?
Jo det är ganska svårt i vissa fall skall jag medge haha, för ta bara det här med löpningen.

En löparprotes används enbart när man springer och är anpassad därefter. Protesen är tillverkad av kolfiber för att det är ett starkt material, vilket också ger en fjädrande effekt.
Det är avancerat att tillverka en löparprotes på grund av att man behöver rätt delar i övrigt, rätt inställningar, till exempel.
Dessutom behöver personen i sig känna sig bekväm med att använda en sådan protes.
Det är inte unikt med att tillverka den typen av protes men det som är speciellt är att personen måste vara så pass rehabiliterad så att han eller hon fungerar i vardagen i övrigt.
Och ni kan ju tänka er hur lång tid det oftast tar innan man är tillbaka efter att ha upplevt ett trauma, det tar ett tag innan man kan börja använda en löparprotes för att kroppen behöver verkligen vara i god fysisk form.
Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara hur det är att springas med en “blade” som vi brukare så fint kallar det. Jag jobbar ju nästan till 100% med låret på högerbenet när jag springer men ändå känns det naturligt på något sätt. Jag får själva från skjutet vid varje steg, men det gäller att hålla rätt hastighet för går det för långsamt känns det bara som om jag studsar rakt upp och då tappar jag fart och det är mycket jobbigare för kroppen. Det jag måste jobba extra mycket med är mage/core under min träning på gymmet, för hållningen är A och O när man springer, och speciellt för mig med protes som måste få allt att fungera, annars får jag fruktansvärt ont i kroppen om jag gör det fel.
Nu blev det här inlägget mycket längre än vad jag tänkte från början men så blir det ibland, nu skall jag äta frukost och sen jobba.
Må väl mina vänner och ta det försiktigt i halkan!