Vad vill jag göra?

Vem är jag? Vad gör jag med mitt liv? Var är detta på väg?
Dessa är frågor som dyker upp i huvudet under många tillfällen i livet.

Den ena är att du med lycka inser att världen nu är vidöppen och du är fri att göra vad du vill. Den andra är att du inser att världen är vidöppen och kommer på att du kanske inte vet exakt vad du vill göra. Varje beslut spelar roll och varje ny väg att gå på bestämmer hela ditt livs riktning. Det är i alla fall så det känns. Jag vet, tro mig.

Men jag ska berätta en liten hemlighet; vi behöver inte sätta så stor press och ta allt på så stort allvar. Jag tror inte att livet går ut på att lyckas och att veta exakt vad man vill hela tiden, jag tror att livet går ut på att leva. Att leva innebär i alla fall inte för mig att allt måste gå perfekt hela tiden, och att man måste veta vart man ska. Lever gör man enligt mig i de där små ögonblicken när hjärtat slår lite snabbare, när man skrattar så högt och så länge att kinderna värker. När man tar en chansning och hoppar på tåg man förut inte visste fanns, då lever man. Då lever man så att det känns i hela kroppen.

Så vad skulle hända ifall vi släppte behovet av att styra våra liv, och i stället lät livet styra oss? Vad händer ifall vi faktiskt inser att livet inte behöver vara planerat för att vara bra, och att vi kan lyckas i oss själva utan att behöva ha en speciell väg att följa? Jag tror att vi alla hade mått bra av lite öppenhet; att vi hade mått bra av att släppa tyglarna och låta livets häst skritta eller galoppera i väg in på den stig den bestämmer sig för att ta.

Om vi förutbestämmer en väg för oss själva, låser vi oss till en enda väg på vars slut vi kan finna lycka. Om vi i stället låter vägvalet vara öppet, finns det hur många stigar som helst att välja på där vi kan finna allt möjligt roligt och vackert på vägen. Jag menar inte att vi inte behöver ta några beslut, för självklart måste vi det. Vad jag säger är att vi inte behöver känna stress och oro i att inte ha en specifik plan med våra liv.

Livet börjar inte när du har slutat idrotta, när du har jobbat dig upp till det där drömjobbet eller när du har fått ditt första barn. Livet är nu, hela tiden. Livet är i misstagen du gör, i alla bråk du har och i varje gång du blir besviken. Det finns dock också i varje leende du ger, i varenda ny möjlighet du får och i varje gång du förälskar dig. Mitt råd till er är att följa med livet på de resor det tar er på, och njuta av resorna och inte bara av målen…