Intervju med media igår, samt hur formen är inför imorgon!

Det är fredag! För första gången på evigheters evighet är jag så där skönt fredagstrött som man blir efter en intensiv jobbvecka.
Den sortens trötthet har varit saknad, och dessvärre under en period varit ersatt av andra sorters trötthet: sömnlösa nätter-trötthet, oroströtthet, smärtor och allmän brist på energi.
Men jag har sovit ordentligt, gick och la mig 21:15 igår. När hände det senast?.
Och snart ska jag få göra något av det som jag älskar mest av allt i hela livet. Och det är att springa, hur mycket tur har inte jag?.
Okej det kanske låter lite för bra för att vara sant, och det är just det. För jag har ont i benet som sagt, testade igår att springa lite när Borås Tidning (sporten) var och intervjuade mig inför lördagens tidning.
Och när jag sprang kändes det en ordentlig smärta i början men sen började det domna bort så det kommer nog gå att springa imorgon.
Klart att frågan kom: -Varför måste du springa när du har ont, betyder det så mycket?.
Och svaret var ganska självklart för mig –JA!, när man har haft ont den tid som jag har haft i 15 år, och beslutat att amputera foten för ett välmående så är detta oerhört viktigt.
Jag förklarade att jag blir besviken på mig själv när jag inte kan prestera och det är väldigt svår övergång när man konstant letat efter förbättringar i sitt liv och idrottande.
Jag har utvecklats men när utvecklingen bromsas blir man lätt uppgiven och entusiasmen blir lidande.
Jag tränar fortfarande på bra, men det där “målet” som jag måste ha för att vara hungrig saknas, blir mest på den där härliga komfortnivån…
Men det är nu man skall vila batterierna och de senaste veckorna har balansen mellan vardag och jobb hunnit ifatt mig och målmedvetenheten har börjat komma tillbaka!.
Och det är ju klart att jag inte skulle springa om det var livshotande, nu är det ett sår på sidan av knät (iofs ett ordentligt så och just där all tyngd ligger) men jag kommer kämpa på så gott jag bara kan.
Det kommer bli intressant på kvällen sen när jag skall fira min chef på hans 40-års fest, hur benet mår då!.

Jag vill avsluta med att nämna det viktigaste av allt. Varför jag i grunden tränar. Varför jag vill få mina vänner att träna. Varför jag vill få en del av er att träna. Det är för att jag vill att jag och ni ska få bygga kroppar. Kroppar som orkar med vår vardag både nu men även om femtio år. Kroppar som inte ger oss smärta. Kroppar som är starka. Kom ihåg det.
DSC_0488