Det här ville jag INTE höra av läkaren!

Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här, jag antar att det är för att jag behöver skriva av mig.
Det är lite med gråten i halsen som jag gör detta måste jag erkänna, jag har anat detta men det kom ändå som en käftsmäll. Jag var ju och träffade en ortoped Idag och fick ett ganska tråkigt besked.
Han är en välmeriterad ortoped som jobbar mycket med idrottsskador så han vet vad han pratar om. Det började med att han klämde och vred på mitt vänstra ben, när han var klar med det så satte han sig ner och sa: – Hur tycker du att livet har varit blivit efter amputationen?  Jag svarade att livet har blivit helt fantastiskt jag menar jag hade ju inget liv innan med tanke på att jag åt så mycket smärtstillande. Efter det förklarade jag att jag springer, cyklar, åker skidor och wakeboard mm. och har ett väldigt aktivt liv i dagsläget men det gör ont i knät lite till och från så jag är lite begränsad 
i mina rörelser vissa perioder. Han frågade då hur mycket jag springer. Jag svarade att jag springer så långt jag orkar.

Han förklarade att min knäled i vänstra knät är dålig samt att det är en del brosk och förslitningar på vissa skelettdelar. Jag kommer troligtvis bli tvungen att byta ut min knäled i framtiden på detta knä, men man gör inget nu för jag är för ung och knät fungerar ju relativt bra ändå.
Han betonar dock att det viktigt att jag tränar ordentligt och bygger upp muskulaturen runt i mitt knä så att det kommer att hålla längre. Sen säger han också att jag förstår att du inte kommer att lyssna på 
mig för du är ju en tävlingsmänniska och en idrottskille, så du kommer ju att fortsätta springa, men gör det gärna lite försiktigt lyssna på kroppen så du inte skadar dig mer.

Han säger också att knät INTE har blivit sämre sedan jag amputerade hö underben utan denna förslitning har ju varit känd sedan länge men att jag kanske inte känt så mycket på grund av andra smärtor.
Det är det han säger NU som får mig på lite deppigt humör resten av dagen: – Johan jag måste nog säga att din löparkarriär är över tyvärr!

Jag blev helt tom och det enda jag fick ur mig var: -OKEJ?

Nu är det så att jag kan ju springa upp till 10km utan att det gör ont och det är ju bara under vissa stunder som det kommer en del “hugg” i knät (vilket iofs gör fruktansvärt ont). Jag kommer inte sluta att springa och jag kommer INTE sluta vara så aktiv som jag är nu.
Det finns människor som skulle ge upp alla sina drömmar i detta läget men INTE JAG, jag vet att jag inte kommer bli en elitlöpare, och det har heller inte varit tanken. Jag använder de bästa knäskydden/stöden på marknaden för att avlasta de kraftigaste belastningarna som kommer mot mitt knä. Visst är jag lite “låg” just nu för jag vill bara fungera som vilken person som helst och bara göra det som är roligt, och det är det jag tänker fortsätta med. INGET skall stoppa mig för att göra det jag vill, jag kommer givetvis vara försiktig men jag kommer träna benet extra mycket för att det skall klara mina kommande utmaningar. När man får en så kallad “käftsmäll” så får man ladda om och resa sig, starkare och mer beslutsam än innan, för det är ingen som gör jobbet åt dig, det är bara du själv som avgör vad som komma skall (vad tror ni jag gjorde efter jobbet, just det! Jag drog till gymmet och värmde upp med löpning)…. Nu börjar ett nytt äventyr med NYA UTMANINGAR!

Jag VILL springa, cykla, åka skidor och wakeboard!
Jag KAN springa, cykla, åka skidor och wakeboard!
Jag SKA springa, cykla, åka skidor och wakeboard!
10487406_10151992164732537_6597617111065550951_n