Att jag blir så fruktansvärt arg…


Jag MÅSTE lära mig att hantera min frustration och ilska när det inte går som jag vill.
Alla blir vi arga och känner ilska ibland, det är en helt sund instinkt, men när ilskan inte kan kontrolleras eller går ut över andra människor eller saker – då är det hög tid att göra något åt den.

Och det var just där jag hamnade igår, jag spelade Padeltennis med 3st andra, jag och Marcus spelade i lag och ledde med 2-0 i set. Man kan säga att matchen var ändå jämn och vi fick kämpa för varje poäng.
Det var just HÄR i 3:e set som det började. Vi tappade game och poängen blev bara fler till våra motståndare. Ju mer man kämpade så blev det bara fel och jag blev mer och mer frustrerad, efter att vi förlorat poäng så började jag skrika ett och annat ord som man kanske inte skall säga i dessa situationer.
När det var setboll i fjärde set och vi förlorade så det nu stod 2-2 så svartnade det för mig, ilskan och frustrationen var så stor att racket fick sig en omgång slag i backen, samt att bollar flög runt i anläggningen (tur att detta var sent så vi var själva).
I detta skedet så var det som att kämpa i motvind och hur man än gjorde så sjönk man bara längre och längre ner i ”kvicksanden”… (och JA racket fick sig en flygtur över banan då och då)
Jag vet att jag hamnar där ibland och att jag  inte skall bli så upprörd för att förlora för det är bara en sport. Förstå mig rätt, det är inte själva förlorandet som jag blir frustrerad över utan det är de enkla misstagen man gör och att jag gräver ner mig i psyket så jag gör samma fel igen istället för att bara hitta ”glädjen” i spelet och spela som jag brukar…
Jaja det blir nog bra en vacker dag, för nu så får jag leva med ett rack fullt av sprickor och märken….