Träningen blir lidande igen… / The training will suffer again …

Som ni vet så har jag vid flera tillfällen skrivit om att det är inte direkt smärtfritt att leva med en protes. Okej jag ska erkänna att den här smärtan som jag har nu är inte ens 1% av vad jag tidigare haft, men när man får tillfällig smärta är det otroligt jobbigt. Och det är just det jag har fått nu, jag har ett sår precis under knäskålen och det är där min vardagliga protes tar upp en del av belastningen så det är inte så mycket som jag kan göra åt de i dagsläget. Jag var hos min ingenjör i tisdags och fick hylsan justerad så den skulle passa bättre vilket den gör nu, men såret måste läka lite mer innan jag börjar träna igen. Jag har satt vilotiden till måndag. Många tänker nu att jag skulle kunna köra styrka istället men benet blir belastat hur jag än tränar då jag rör på benet. Så det är bara att bita i det sura äpplet och vila. Det känns inte bra med tanke på att det är inte så lång tid kvar till jag ska genomföra 2.1 mil. När jag tänker på det blir jag lite stressad men får försöka lugna mig lite då jag får göra mitt bästa, målet är att ta mig runt och försöka springa hela tiden, (kommer säkert bli lite stopp på vägen men det får man räkna med).
Jag försöker hålla humöret uppe genom att försöka göra roliga saker med mina vänner samt att försöka göra förberedelser inför träningsstarten. En liten parantes i detta inlägg är att jag tycket det är roligt att jag ahr lika mycket läsare utomlands för denna blogg som jag har i Sverige, och länder som toppar rankingen är USA, Australien, och Kanada.
Nu ska jag ta och få i mig lite mat, hoppas att ni får en underbar dag! / Johan Holst
no_training
As you know, I have on several occasions written that it is not exactly painless to live with a prosthesis. Okay, I ‘ll admit that this pain that I have now is not even 1% of what I previously had, but when you get temporary pain, it is incredibly inconvenient. And that is exactly what I have now, I have a wound just below the knee and that is where my everyday prosthesis takes up part of the load so it’s not so much that I can do about the current situation. I was with my engineer on Tuesday and got the socket adjusted so it would fit better as it does now, but the wound must heal a bit more before I start training again. I have set the idle time until Monday. Many now think that I could drive strength instead but the bone becomes burdened how hard I work out when I move my leg. So just bite the bullet and rest. It does not feel good considering that there is not much time left for me to run 21 km. When I think about it I get a little stressed but may try to calm me a little when I can do my best, the goal is to take me around and try to run all the time, (will surely be a little stop on the way but it may be expected).
I try to keep my spirits up by trying to do fun things with my friends and trying to make the preparations for training start. A small parenthesis in this post is that I’m finding it funny that I have as much readers abroad for this blog that I have in Sweden, and countries that top the rankings is the U.S., Australia,and Canada.
Now I’ll take and get me some food , hope you have a wonderful day ! / Johan Holst

                                                                              

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *