Det psykologiska spelet

I helgen var det dags för första deltävlingen på Handigolftouren och den gick av stapeln på Torslanda Golfklubb. Vädret var blåsigt och solen tittade stundtals fram genom molnen. Så den tuffaste utmaningen vad vinden vilken gjorde att man var tvungen att välja helt oförvanskade klubbor på vissa avstånd som man i vanligt fall hade givna val.
Dag 1 kan man summera i ett enda ord: KATASTROF! ja det är nog det enda jag kan säga, INGENTING fungerade för mig och min caddie (Marcus) stod och led som en läkare som bara väntar ut att den döende patienten ska lämna jordelivet. Det var otroligt svårt att hålla humöret uppe, och inte nog med det så fick jag kramp i baksida lår på protesbenet de sista 3 hålen så jag kunde knappt stå upp.
Dag 2 blev bättre, spelade ganska medel om man säger så, jag var med top 10 men på grund av min katastrofrunda under dag 1 så slutade jag på sistaplats (pinsamt att skriva men men).

Så när jag kom hem efter tävlingen var det helt underbart att få träffa Mia och lilla Tim. Dom ger så mycket glädje och kärlek när man kommer hem så tävlingen var ganska lätt att glömma. Vi åkte att till svärmor och fikade plus att Tim fick se lite såpbubblor vilket var en ny upplevelse.