Året börjar tungt!…


Även om mina tankar inte är inställda på att köra ett maraton, har vi alla haft de dagarna när under ett löparpass bara känns som man springer in i en vägg.
Det hände mig igår, då jag var hemma och kände mig lite uttråkad. Fick en bild (en karta med en löprunda) skickad till mig av en kompis som frågade om vi kunde springa lite ihop någon dag.
Självklart tänkte jag, jag ska bara börja springa igen och så började jag skratta för mig själv. Men efter några minuter så var jag ombytt och redo för att känna hur kroppen svarade på ett lugnt pass ute. Och det blev lite som jag förväntade mig faktiskt, tog inte mer än 2 km så kom käftsmällen. Jag har ju problem med att andas när det är kallt ute (Astma) så jag fick lite ont om syre om man säger så haha (inget att oroa sig för, det är så i början när man ska springa)… Sen kom värken i protesbenet, jag har ju inte sprungit sedan jag var i Grekland (i augusti) så det är ju klart att det ska göra ont som bara den i benen första rundorna. Men det är bara att bita ihop och köra på nu så länge kroppen håller, jag kommer springa som förr igen, det tar bara lite tid att komma dit!
Så nu blickar vi framåt och ser livet från den ljusa sidan!

                                                                                                               

Kommentera

Your email address will not be published. Required fields are marked *